Kvällen närmar sig

Kvällen närmar sig. Jag vet de. Det är när tempot på insidan minskar. Det är när tempot minskar på utsidan. 
Kvällen närmar sig. Jag vet de. Det är då tankeverksamheten snurrar igång. Det en normal person tänker på en hel dag hinner jag gå igenom på två timmar när jag vaknar. Föreställ er då hur fort det maler i huvudet på någon som har ADD. På någon som har Autism.
Jag har väldigt svårt att reglera tankar och känslor. Och just nu råder det ett totalt kaos inombords. Jag har en enorm press på mig sedan ca två veckor tillbaka. Det är samtal, möten, avstämning, permission och personal som vill ha tillgång till ens tankar och funderingar dygnet runt.
Jag har blivit utsatt för ett stort vårdlidande på grund av hur jag blir bemött. Vad det gäller kommer inte att skrivas ut här på grund av att den informationen INTE ska hamna i fel händer då jag vet att 'olämpliga' personer läser min blogg. 
Jag har haft slutenvård väldigt länge, alldeles för länge. Ingen ska behöva gå igenom det jag gör. Och för att klargöra saker så är slutenvård INTE samma sak som tvångsvård.
Jag har valt att försöka hålla mina barn ifrån bloggen men jag måste bara dela med mig av mitt senaste möte med dom.
Söndagar är helt klart den bästa dagen på veckorna. Det är då jag får träffa mina barn. Vilket innebär att jag får andas in ny energi. Med barnen mår jag bra. I söndags utökade vi tiden lite vilket gjorde det möjligt för oss att äta lunch tillsammans och efter de fick jag natta min son. 
Medans dottern lekte med mormor så gick jag till sängen med min son. Jag tog av hans glasögon och vi la oss i sängen tillsammans. Han låg på min arm och borrade in sina små knän i min mage samtidigt som han pillade mig i håret och vi pratade en stund innan han sa "Mamma, jag älskar dig." Jag gav honom en puss i pannan och sa att jag älskade honom mer än något annat. Han tittade på mig, log och sa "Min mamma" innan han vände sig och slumrade till ro. 

Kvällen närmar sig. Jag vet de. Det är då sorgen inombords är värst. Det är då mitt förflutna kommer ikapp. Både positiva och negativa känslor.
Kvällen närmar sig. Jag vet de. Det är då jag saknar mina barn som mest även om de finns i mina tankar dygnet runt. 
Allmänt | |
Upp