Till dig som har ADHD

Jag ser dig. Jag hör dig. Du vet, att jag vet, att de tankar och känslor du har påverkar vardagen. Att hitta rätt i livet kan vara svårt. Man behöver snubbla ett par gånger innan man kan resa sig. Starkare. 
Allt handlar egentligen om att gå sin egen väg och lära känna sig själv. Det kanske låter enkelt för en del, men så är inte fallet. Jag vet, det är svårt. Att vara annorlunda, att inte tänka som en normal människa gör. 
Jag ska dock tillägga att du inte är onormal. För i din värld är ditt sätt att vara och agera normalt. Vi lever i samma värld men ändå inte. Allt de som du och jag känner. Känner vi med hela vår kropp och själ.
Jag vet att det har varit väldigt svårt för dig att ta in den här typen av problematik, samtidigt som det öppnat många dörrar och fått dig att förstå. Förstå att du faktiskt inte riktigt fungerar som alla andra. Du tänker inte innanför boxen, du tänker inte utanför boxen. Du vet inte ens var boxen är. 
För mig är du inte annorlunda. Du är stark, modig och unik. Det finns bara en av dig och du duger som du är.
Ibland kan vägen kännas slingrig. Man kan ha svårt att välja väg. Vad känns bäst? Höger? Vänster? Rakt på eller vända om?
Hjärnan går på högvarv nästintill all vaken tid på dygnet. Man kastas ofta runt som i en bergochdalbana som aldrig når sitt slut. Det går upp och det går ner i en hög hastighet som du kan ha svårt att hantera.
Om man inte kan få utlopp för sina känslor kan man istället utveckla ett utåtagerande beteende. En del utvecklar ett självskadebeteende för att den psykiska smärtan är så plågsam att det känns lättare att skada sig fysiskt.
Får man inte göra sig av med all överflödig energi blir man lätt rastlös, kan inte sitta still och tappar fokus och koncentration väldigt snabbt.
I och med att din diagnos uppmärksammades så fick du svar på varför du har svårt med en del saker som är en självklarhet för andra. Det öppnade även dörren till varför du fallit mellan stolarna och även varför du betett dig som du gjort i en del situationer. 
Jag vet det. Hur det känns att bli ifrågasatt. Din problematik hade kunnat upptäckas tidigare om folk i din närhet uppmärksammat ditt beteende och dina svårigheter.
Det är inte ditt fel att du inte klarade av att följa instruktioner eller göra de uppgifter du fick med dig hem ifrån skolan. Anledningen till att du inte klarade av att plugga till alla prov handlade inte om att du var en lat tonåring som sket totalt i skolan. Det handlade om att du hade och har inlärningssvårigheter. Har man dom svårigheterna spelar det ingen roll hur många gånger man läser en text. Det går in, men ut lika snabbt vilket gör att du måste börja om vilket tillslut leder till att du ger upp. Du har helt enkelt inget intresse utav det du läser vilket i sin tur leder till att du tröttnar. Du skiter i det. Lägger hög på hög.
Jag vet att du känner dig värdelös. Jag vet att du saknar självkänsla. Jag vet också att du lever med sorg, skuld och skam. Att du känner dig otillräcklig och inte duger som du är. Du kämpar dagligen med något som pågår inom dig ingen annan ser. En del kommer att förstå medans en annan del inte vill förstå. Det är deras problem och du ska inte behöva förklara dig ur situationer hela tiden. Samtidigt är det okej om dom inte förstår. Man måste uppleva det själv för att förstå och att sträva efter att "vilja vara som alla andra bokstavsbarn" är inte att rekommendera. Det är inte coolt att ha en diagnos på ett papper.
Du har en tuff tid framför dig och det kommer att komma dagar då du inte kan behärska din impulsiva sida. Men. Var inte rädd. Det kommer att komma dagar då du älskar livet och vad det ger dig. 
Problemet med denna typ av problematik är att det aldrig finns något mellanting. Antingen är allt bra eller så är det dåligt. Är du glad är du överlycklig och är du arg så är du riktigt förbannad. Troligtvis kommer det kännas som om världen går under när du är ledsen eller blir sårad. 
Du kommer bli osams med dig själv många gånger då du ofta har svårt för att bestämma dig. Svårt att fatta beslut. Det är inte ditt fel. Det är oftast så att personer med denna problematik ser fler möjligheter än bara en utväg och kan därför inte välja.
Trots att denna problematik kan försvåra ens vardag så finns det få saker som kan underlätta. För det första behöver man en trygg, välstrukturerad vardag. Man behöver även lära sig att acceptera sin problematik. Din problematik äger inte dig. Du äger den och du ska ha kontroll över den. Det är svårt. Jag vet de. Jag kämpar dagligen, precis som du.
Tro mig när jag säger att jag vet exakt vad du går igenom. Jag har stått där du står. Fundersam, men ändå förväntansfull. 
Jag vet att du vill framåt. Det gårinte alltid. Ibland behöver man faktiskt ta en paus. Du behöver inte ens vara sjuk eller ha en diagnos för att förstå att du ibland måste bromsa.
Tänk dig att du cyklar upp för en backe. Du är nöjd när du kommer upp. Nästa steg är en nedförsbacke. Marken är ojämn, det går fort. Samtidigt som du måste hålla koll på cykeln och den gropiga vägen för att inte ramla så måste du bara titta upp. Du ser tre rådjur ute på åkern, fåglarna sjunger vackert och på andra sidan av vägen står en flock med hästar och betar. Samtidigt som du vill ha fokus på alla dessa saker så missar du något viktigt. Att blicka framåt och inse att du inte kommer att hinna bromsa innan lastbilen kommer som ska korsa din väg. Du kraschar. Totalt. 

Allmänt | |
Upp