Du finns inte.

Jag vet inte varför jag fortsätter att lyssna på musik som påminner mig om dig. Varför fortsätter jag plåga mig själv? Varför gör du som du gör? Varför gör du så att jag vill spy upp mitt hjärta och stampa på det?
Jag saknar dig inte ens. Jag tycker inte ens om dig. Sanningen är att jag saknar dig. Sanningen är att jag behöver dig. Ingen annan behöver dig som jag. Min kropp skriker efter dig. Jag vet att det inte är ditt fel, men jag behöver dig ändå. Det vi håller på med är sjukt. 
Jag går här, drar i trådarna till mina ångestmoln. Vet inte vilket moln jag ska dra ner först. Alla? Så att dom avdunstar ut i tomma intet? Jag faller. Mina lögner är slut. Dina också. Hoppas jag.
Varför har du en förmåga att tränga igenom min innersta barriär när ingen annan kan göra det? Du ser rakt igenom mig. Jag vet det. Jag ser det. Vad gör du? Lägg av. Låt min inre tomhet vara. Du får inte fylla det. Det bara är så. Du vet det.
Tystnaden dödar mig. Du dödar mig. Inombords. Tystnaden får mig att vilja skrika rakt ut, jag behöver din reaktion.
Vad tänker du på? Vad pågår inom dig? Varför släpper du inte in mig? Vad pågår inom mig? Jag har inga ursäkter längre och jag orkar inte vara tyst och bära det här längre. Att dagdrömma och fantisera är en del av min vardag.
Hur mycket jag än försöker fly ifrån det här så går det inte. Du knackar på dörren in till mitt hjärta och jag hatar dig för det. Jag hatar att vi ens träffades. Vad är det med oss? Vi behöver bli älskade. Båda två. Av varandra. 
Vad är ens kärlek? Lägg av. Jag är inte kär. Vad är tillit och vem har klippt de bandet? Är du redo? Jag är redo.
Jag visste att du skulle ge mig ett budskap. Hundra misstag senare förstod jag att det skulle bli såhär. Jag kommer aldrig förlåta dig för att du stog och såg på när jag höll på att drunkna i din isvak. Jag kommer aldrig förlåta dig för den fasaden du fick mig att bygga upp. Jag är den du vill och jag gör som jag ska. Jag låtsas, precis som du vill. Du finns inte ens.
Allmänt | |
Upp