Injektioner

För ca 14 dagar sen märkte jag en förändring inombords. En förändring i mitt beteende, mitt sätt att tänka, vara och agera. Sedan ca 14 dagar tillbaka har mitt mående försämrats. Jag har känt mig väldigt ledsen och gråter mig ofta till sömns. Jag känner mig rakt ut värdelös. Där står Lisa, 28 år gammal, färdig jurist. Här står jag. Sara. 26 år. Vad gick snett och varför? Min tankeverksamhet snurrar dygnet runt och jag har svårt att behålla sömnen om nätterna vilket resulterar i att jag är relativt sur om dagarna och bara ser saker och ting negativt. Det blir en ond cirkel jag har svårt att ta mig ur själv.
Det känns jätte tråkigt att behöva skriva detta. Hade läkarsamtal i onsdags där det beslutades att återigen sätta in sömnmedicin intensivt under 10 dygn. Det har alltså gått så långt att jag är "tvungen" att kombinera tre olika. Propavan, Melatonin och Zopiklon.
Det beslutades även att höja mina antidepressiva till 150 mg istället för 100 mg. Inderal har jag 3x40mg/dag. Då dom kapade mina benzo rakt av efter min intox har jag enbart fått Lergigan vid behov. Om ni frågar mig vad jag tycker om dom så är det rena sockerpiller. De gör mig bara dåsig men släpper inte på ångesten som gnager inombords. Det har därför beslutats att jag ska få Phenergan i form av injektion. Phenergan är lite samma sak som Lergigan bara det att den injiceras och är på så sätt mer effektiv. Jag får Phenergan 2ggr/dag. Mellan 2-4 ml beroende på hur hög ångest jag har. Som en del vet så har jag under större delen av tonåren varit nålrädd men det släpper mer och mer och jag tycker inte att det är alls lika jobbigt med nålar som innan. Det började under graviditeten då jag fick akupunktur. Då släppte rädslan ganska mycket. Efter de har jag fått ta regelbundna prover på grund av vissa läkemedel och nu får jag som sagt injektioner. Ibland gör det ont, ibland känns det knappt. Det beror helt och hållet på vem det är som ger och hur stor dosen är samt hur fort dom injicerar. Snabb injektion bidrar ofta till att det spänner och svider. En långsam injektion är behagligare om ni frågar mig.
Injektionerna ges i skinkan eller mer åt sidan. Det beror också på vem som ger. 
Igår fick jag en injektion på 4 ml som injicerades fort vilket resulterat i att jag känner av det än idag. Men jag känner bara som så att.. Jag har fött två barn. Inget slår den smärtan. Så när jag hamnar i situationer som "framkallar" smärta tänker jag ofta på mina förlossningar.

Igår gjorde vi upp en vårdplan med mål och åtgärder. Vi satte även upp delmål.
Målet är såklart att jag ska bli stabil nog att återgå till hemmet och finnas där för mina barn medans delmålen är att få sömnen att fungera, komma upp på morgonen och äta frukost när sömnen fungerar, fortsätta träffa två psykologer och träna på att se saker ur ett annat och mer positivt perspektiv. Jag ska även bli bättre på att prata med personalen om jag tycker att mitt mående försämras men dom ska samtidigt söka upp mig då jag har väldigt svårt för att visa mig naken och sårbar. Promenader dagligen med personal och föröska äta mindre socker för att uppnå bättre fysisk hälsa.
Och ja, ni läste rätt. Jag går numera hos två psykologer. Överläkaren på avdelningen hade även hon sett en förändring i mitt beteende och satte därför in extra resurser. Det bestämdes att ena psykologen är i utredningssyfte medans den andra blir mer terapi. Även insättningen av Phenergan vid behov, men imorgon ska de ta upp på ronden att jag vill ha Phenergan stående. På morgonen och på kvällen under en kortare period då jag tycker att det är jätte jobbigt att behöva be om det hela tiden. Det blir lätt att man skiter i det, stänger in sig på rummet och försöker få ångesten att försvinna av sig själv. Jag försöker ofta att avleda den genom att lyssna på musik och sjunga fast jag egentligen inte är på humör för det. I en del fall försöker jag även kolla på film/serier eller lösa korsord och krypton för att hålla hjärnan borta från alla onödiga tankar som flänger och far.



Allmänt, Bipolär sjukdom | |
Upp