Arbetsterapeut

Idag skickade dom en förfrågan till min arbetsterapeut. Hon ringde snabbt upp mig och kunde ses på en gång vilket kändes väldigt skönt. Det är en få som jag verkligen kan öppna mig för. Om mina mörkaste tankar och känslor. Sådant som jag för det mesta delar med mig av på bloggen. Men hon får en annan bild utav det hela och kan vrida och vända på saker till något positivt istället för negativt. Hon ser mig för vem jag är och hjälper mig att dra i ångestmolnen. Försöker dra ned en ångestkänsla i taget och se om det finns någon lösning i det hela eller om jag kört fast helt. Det känns skönt att ha hittat någon som jag har fullt förtroende för, en utomstående.
Vi pratade i en halvtimma om vart jag är i livet just nu och vad som faktiskt känns jobbigt just för stunden. 
Det som river i mig mest för tillfället är att jag missar min helg med barnen. Det ger mig grov ångest. Jag har även ångest över att jag inte får ha Malva på hennes födelsedag fast S från början sa ja till de. Men sedan ångrade han sig. Jag har liksom varit snäll och låtit han ha barnen deras födelsedagar och på julafton två år i rad men nu kan han inte vara snäll och låta mig ha henne en dag. Det gör mig jätte ledsen. Men jag och min arbetsterapeut kom fram till något bra angående de i alla fall. Jag får ha henne halva dagen och ska göra någonting bra utav det istället för att sitta och deppa.
Vi pratade även om sysselsättningen som inte var vad jag hade förväntat mig. Det var trångt och instängt och det passar inte mig. Alla andra säger "du måste ge det en chans", men inte arbetsterapeuten. Hon tycker inte att jag ska vara på ett ställe där jag inte fått något bra intryck. Hon tycker precis som jag att jag behöver vara på ett öppet ställe, gärna utomhus. Men enligt andra arbetsterapeuten på sysselsättningen är de steg 2 i processen. Jag är hellre och arbetstränar 1-2 ggr/veckan på något ställe jag vet att jag kommer att trivas på. 
Andas Sara. En dag i taget. Kämpa vidare. Se vad du har framför dig och inte det förflutna. Det kommer en dag då du också kommer att må bra. Den dagen är bara inte här än. Det finns en mening med allt. Du har bara fallit över kanten några gånger. Det kommer en dag du också kan stå med armarna utsträckta vid klippkanten och skrika "jag är fri".
Allmänt, Bipolär sjukdom | | Kommentera |
Upp