Nyår

"Jag önskar att mamma var hemma. Så jag kunde fira nyår med henne." Orden ekar i mitt huvud. Som jag önskade att jag också var hemma. Så vi kunde fira det kommande året tillsammans. Utan er, mina älskade barn, finns inget liv. Jag må ha gjort dumma saker mot mig själv, men skulle ALDRIG utsätta er för fara. Jag pratar aldrig illa om någon framför er och försöker att vara en så rättvis mamma som möjligt. 
För mig finns det inget att fira idag. Varför ska jag reflektera över de år som varit? När jag befunnit mig på sjukhuset 203 dagar av detta år? 
Nyårsafton. Tankarnas dag. Alla höga förväntningar, alla höga krav. Varför firar vi ens att vi blivit ett år äldre? Ett år närmre vår död? Varje tolvslag händer samma sak. Man står och tittar upp mot en natthimmel, fryser och tänker på alla stackars djur, alla ungdomar som super sig fulla för första gången, våldtäkter eller att någon får en smällare i ansiktet. Visste ni att på nyårsdagen begås flest självmord? Det är så jävla tragiskt. 
De minuter man lyckas tränga undan dessa katastroftankar kommer en reflektion över året som gått ändå. Jag konstaterar att jag fortfarande väger lika mycket, tappar humöret lika ofta och över hur många dagar jag varit på sjukhuset detta år. 203 dagar.. 6 månader och 19 dagar. Av dessa 203 dagar har jag haft LPT i 47 dagar.
Den 19 december hade jag muntlig förhandling med förvaltningsrätten om förlängd LPT. Förvaltningsrätten godkände chefsöverläkarens ansökan om förlängd tvångsvård med 4 månader från intagningsdatumet den 14 november. Alltså går min LPT ut i mars 2019. Dock kan överläkaren häva detta närsomhelst om hon anser att jag inte uppfyller kraven för LPT. Det görs nya bedömningar hela tiden.
Även om detta år varit ett helvetes år så finns det fina stunder med mina barn och nära och kära som jag bär med mig. Alla gånger de hälsat på mig på sjukhuset och hemma betyder så oerhört mycket. Jag är även tacksam över alla som stått vid min sida detta år och gått med mig igenom detta helvete.
För er som inte vet så genomgår jag just nu en psykologutredning. Utredningens syfte är att beskriva min personlighet, min psykiska status och psykiatriska svårigheter. I utredningen har även en fördjupad barndomsanamnes ingått, som min mamma bistått med. 
Utöver de så ska medicinjustering göras efter utredningen.

Allt är svart. Eller vitt. Allt. Eller inget. Lite. Eller mycket. Det finns inget mellanting. Det finns inga klara känslor. Mina känslolägen är så extrema. För det mesta visar jag det utåt. Ibland åker masken på för att ingen ska se de kaoset som pågår inom mig.
Många skapar mål inför det nya året. Mina mål för 2019 är att försöka bli bäst på att må bra. Jag ska försöka utveckla hälsosamma vanor, förbättra mina sociala kunskaper och möta mina rädslor istället för att undvika dom. Mitt självförtroende ska bli bättre och jag ska försöka att bli snällare mot mig själv. Försöka acceptera att det inte är mitt fel eller någon annans att jag är sjuk. Jag ska bli bättre på att visa tacksamhet och försöka inse att saker kunde varit värre.

Allmänt, Bipolär sjukdom | |
Upp