Psykakuten och självmedicinering

Ni som följer min blogg vet att jag ibland skriver hemska men ändå ärlig inlägg om hur jag mår och hur min vardag fungerar. Men i detta inlägg kommer jag öppna mig ännu lite mer.
I ungefär två till tre veckor har jag hittat något som dämpar min ångest och den hittade mig. Alkoholen. I nästan två veckors tid, tills för en vecka sedan har jag självmedicinerat med alkohol och druckit ungefär en flaska vin om dagen. Även om den dämpat min ångest så har den även slagit tillbaka lika hårt och jag har sårat människor runtomkring mig.
Förra helgen åkte jag in till psykakuten. Jag hade fått en panikångestattack som jag inte kunde hantera så mamma körde in mig. Jag kände bara FAN, nu blir jag inlagd igen.. Säkert på missbruksavdelningen.
Under tiden vi väntade så kändes det så småningom bättre, men ändå inte bra. 
Då jag berättade att jag druckit mycket senaste tiden så fick jag lämna alkotest och även drogscreening. Alkotestet var 0 och drogscreeningen visade postivt pga mina ångestdämpande som innehåller bensodiazepiner.
 
Jag fick prata med en läkare och vi kom fram till att inläggning inte var aktuellt. Istället skrev han ut ett läkemedel som heter Olanzapin. Ett antipsykotisk läkemedel som ska förstärka effekten utav ett läkemedel jag redan äter - Abilify. Olanzapin används vid psykossjukdomar och även för att förebygga manier. Olanzapin fungerar på de sättet att: Signalsubstanser är ämnen som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan. Olanzapin dämpar de impulsöverföringar som sker med bland andra signalsubstanserna dopamin och serotonin. Då dämpas psykotiska symtom och besvär vid schizofreni och andra psykoser, som till exempel hallucinationer och förändrad verklighetsuppfattning. Olanzapin kan också förebygga återfall i psykos.
 
Först var jag skeptisk till ännu en till medicin, men ville ge det en chans. Och även om det går uppochner så säger jag bara TACK. TACK till läkaren som skrev ut detta till mig. Min vardag känns redan lättare och jag har känt mig så mycket gladare med mer energi och ett bättre tålamod.
Nu är det bara den tunga biten kvar, hålla sig ifrån alkoholen. 
 
TACK ni som finns där för mig. TACK för att ni stöttar och inte dömer mig. Ni vet vilka ni är och ni betyder ALLT!
Ett extra stort TACK till min mamma och pappa som försöker leda mina vågor i land tillsammans med mig, och som försöker guida mig i rätt riktning här i livet <3 

mittautismliv.blogg.se

Mitt liv är baserat på verkliga händelser. Följ min resa inom slutenvården.

RSS 2.0