Pissvecka

Haft det riktigt jävligt den senaste veckan. Har katastroftankar till tusen. Och mitt tvångsbeteende blir bara värre och värre.
Sovit länge två dagar i rad för att dagen ska bli kortare. Sover riktigt dåligt för tillfället. Mycket tankar och känslor kring livet och mina barn. 
Igår var jag jätte glad över att få åka hem till mamma med en blomma på mors dag, men det övergick ganska snabbt i negativa tankar och känslor. Självmordstankar. 
Det är så himla jobbigt att det svänger så snabbt. Vart finner alla sin inre styrka? Känns som om jag tappat all styrka och inre ro. När ska jag få känna inre ro istället för inre stress och oro? 
När ska jag orka vara den mamman mina barn förtjänar? 
Förstår ingenting längre. Förstår inte varför jag drabbats av det här. Jag har ingen prognos överhuvudtaget. Ett brutet ben hade känts bättre.
Det jävliga med denna sjukdom är att den inte syns på utsidan. Så det enda som hjälper är att prata om det, vara öppen och brutalt ärlig. Inte hålla käften och låtsas som om ingenting händer. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mittbipolaraliv.blogg.se

En blogg om hur det är att leva med bipolär sjukdom, samt ADD.

RSS 2.0