Läkarsamtal

Idag, efter två veckor, var det äntligen min tur att få träffa läkaren igen. Måste bara säga att han är helt otrolig, på ett bra sätt. Det märks vilken kunskap och erfarenhet han besitter.
Vi pratade om min ADD och han förklarade vad ADHD var för någonting då det numera är samma sak. Vi pratade om mina impulsiva sidor, men även om känsloreglering och koncentrationssvårigheter. Han sa mitt i samtalet "nu lyssnar du inte, varför?" Jag hade så svårt att koncentrera mig på vad han sa och ta in det. En stor del i det var att de väckte mig 10 minuter innan läkarsamtalet så jag var väldigt trött och hade då svårt att hänga med.
Han förklarade även lättare vad bipolär sjukdom är för något. Vilket jag tyckte var bra då ingen riktigt har gjort de för mig utan jag har varit tvungen att lära mig själv.
Vi pratade även om mina mediciner. Quetiapin kommer inte att ta bort för tillfället då dom istället väljer att sätta in en ADHD-medicin istället. Dom måste veta vilken som ger effekt och vilken som inte gör det. Så småningom, om jag förstod rätt så kommer Quetiapin att fasas ut och bytas ut mot Olanzapin som jag åt förut då mina röster har kommit tillbaka och Olanzapin tar bort dom. 

För övrigt mår jag sådär. I gårkväll höll jag på att riva hela rummet men precis innan jag gjorde de kom en i personalen in, vilket såhär i efterhand var bra. Jag bröt ihop totalt, bad han ta bort min smärta och mina röster. Jag skrek att jag bara blir knäppare för varje dag som går. Mådde riktigt dåligt och såg ingen som helst utväg. Mina händer var sönderslagna. Vi gick och plåstrade om dom, efter de kom sjuksköterskan in och pratade hon också. Vi bestämde att jag skulle ta lugnande för att lindra det värsta. När dom började värka kändes det bättre även om jag var trött och utmattad efter attacken.
Personalen här är helt otrolig. Så bra. Så professionella. Finns alltid där när man behöver dom. 
Imorgon har jag varit här i åtta hela veckor. Det känns sjukt. Men det behövs uppenbarligen. Det var inget prat om permission eller något sådant. Jag får fortfarande bara gå ut med personal eller nära anhörig då jag fortfarande har planer på att ta mitt liv.

Att träffa barnen

Dom har släppt min 3C övervakning så nu kan jag äntligen gå ut igen. Och det firades såklart med att träffa barnen. Som jag saknat, som jag längtat. En hel månad har gått sedan jag sist träffade dom av en rad olika anledningar. Först kände jag mig inte stabil, sen blev hela bunten sjuka och sen kände jag mig inte stabil igen. Efter de fick jag 3C och fick inte gå ut. Men nu ÄNTLIGEN fick jag träffa de finaste jag har. Min Malva. Min Malte ♡
Vi lekte i lekparken som ligger i anslutning till sjukhuset. En jätte fin  lekpark som har allt. Det var så skönt att få krama och pussa på dom. Det gav mig energi.
Sen var det de tråkiga. Lämna dom. Det blev jobbigt idag och jag började gråta.
Efter de tog jag och mamma en kort promenad så jag kom på andra tankar ganska snabbt.

Det enda jobbiga nu är att S ska med Malva på kryssning imorgon och jag har målat upp elaka bilder i mitt huvud. Förstår inte att jag aldrig kan få känna något lugn. Alltid ska det vara elaka tankar och känslor med i bilden. Men jag ska försöka se det positivt. Det blir en upplevelse för henne ♡

Läkarsamtal

Lyssnar på musik och försöker koppla bort all jävla skit jag lyckats dra åt mig. Mina händer är sönderslagna igen. Kan inte hålla ilskan inom mig längre. Den måste ut och det blir tyvärr på fel sätt.

Hade läkarsamtal idag, först ut av alla. Det var ett bra samtal där vi pratade lite om medicin och mitt förflutna. Hur länge jag känt mig deprimerad och hur många gånger jag varit i hypomaniska perioder. De hypomaniska perioderna är väldigt få. Medan depressionen har övertaget.
Det kommer eventuellt bli aktuellt med ADHD-medicin igen enligt nya läkaren. Hon vi hade förra veckan var bara tillfällig.
Då jag är brutalt ärlig med mina planer om att ta livet av mig så ändrades min övervakningsgrad från 5C till 3C. Det var otroligt jobbigt och kändes som ett misslyckande. Att jag inte klarar av att vara ute själv säger en hel del. 
Jag har gråtit och varit arg hela dagen. Besviken på allt och alla. 
Dock får jag gå ut med personal eller nära anhörig vilket är mamma eller pappa. 
Tog en promenad med en skötare tidigare och efter de kom mamma så vi gick också ut en sväng och satte oss och pratade. J var även med vilket kändes kul. Inte träffat honom på en månad.

Imorgon har jag legat inlagd i sex veckor och fler lär det bli med tanke på att min övervakningsgrad ändrades. Får inte gå ut, inte träffa barnen. Är verkligen så ledsen över vilken värdelös mamma jag är. Kan inte förklara med ord hur det ens känns att inte ha träffat dom på över tre veckor. Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta.

mittbipolaraliv.blogg.se

En blogg om hur det är att leva med bipolär sjukdom, samt ADD.

RSS 2.0