Att vara rädd

De senaste dagarna har varit hemska här inne på avdelningen. För er som inte vet ligger jag på PIVA. Psykiatriska intensivvårdsavdelningen. Jag hör inte hit egentligen, men läkaren här anser att jag inte kan få den hjälpen jag behöver på den avdelningen jag hör till då jag låg där i fem månader. Läkaren där ansåg att de inte kunde hjälpa mig mer. Att slutenvården inte funkar för mig, men uppenbarligen så finns det mer att göra med tanke på att jag är inlagd igen.
Jag håller just nu på att genomgå en psykologutredning. Dom utreder mig för Borderline och autistiska drag. Det är riktigt jobbiga samtal om min barndom och mina tonår. Hur jag fungerade då och hur det är idag. 
Psykologen har även haft samtal med mamma.

Här inne på avdelningen skriks det, gapas och kastas möbler. Är helt ärligt talat rädd för en del patienter här inne och förstår om ingen vill komma och hälsa på här inne. Trots att personalen är bra och tillmötesgående så känner jag mig instängd. Är mycket på rummet pga en annan patient som kallat mig bland annat fitta och hora för att jag inte berättade varför jag var inlagd.
Nu är ju jag väldigt öppen med vad jag har för problematik här i bloggen, men för övrigt tycker jag att det är en privat fråga som man inte ska behöva svara på. Mig gör det inget, men nästa person kanske tycker att det blir en obehaglig situation. Kanske känner denne sig tvungen att berätta fast den kanske inte vill. 
Även om personalen har koll hela tiden så går det aldrig att förutspå vad som kommer att hända. 
Jag är rädd för att sova då jag är paranoid och tror att någon ska mörda mig i sömnen. Är ständigt på min vakt. Just nu känns det inte som om det hjälper mig att vara inlagd. Jag behöver lugn och ro och få sova en hel natt och det går inte här. Antingen vaknar jag av mina drömmar eller av att patienten bredvid mig skriker. Har fått öronproppar men vill inte ha dom i när jag sover. Återigen en tvångstanke. Jag känner ett behov av att ha kontroll och det har jag inte med öronproppar. 

Jag har fått ändrad övervakningsgrad till 4C. Dock får jag bara gå ut en timma på förmiddagen och en på eftermiddagen/kvällen. Idag fick jag en timmas permission så jag åkte och köpte nya vinterjackor. Dom hade halva priset på alla ytterkläder på Kappahl så passade på att köpa två jackor på en gång. En lite finare med fuskpäls och en vanlig, svart dunjacka. Nu slipper jag frysa när jag går ut. Passade även på att träffa världens bästa M. Vi har inte träffats sen jag blev inlagd på grund av att hon själv varit inlagd på PIVA och får på så sätt inte komma in på avdelningen för att hälsa på.

Min hand värker och något är förmodligen trasigt. Men vad gör de om hundra år? Får skylla mig själv. Där och då kände jag ingen smärta. Allt var svart. Såhär i efterhand känner jag mig barnslig trots att jag vet att man har rätt att känna ilska och frustration. Det går inte att säga en sak till mig och sen blir det inte så. Speciellt inte när man lovar något. Det blir kaos i mitt huvud då. Och det är något jag själv behöver jobba med. Att tåla förändringar.





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mittbipolaraliv.blogg.se

En blogg om hur det är att leva med bipolär sjukdom, samt ADD.

RSS 2.0