ECT

Har haft en riktigt tuff vecka. Ibland händer saker som man inte kan kontrollera eller styra över. I förrgår hade jag bestämt mig efter ett läkarsamtal med underläkaren att jag skulle rymma härifrån sista kvällsciggen och ta mitt liv. Underläkaren hade sagt att dom i princip inte kunde hjälpa mig mer. Jag skulle hem, på vägen tänkte jag hämta ut läkemedel från apoteket. Jag tänkte ta en överdos och jag tänkte hänga mig. 
Där och då fanns ingen i mina tankar. Jag var instängd. Fångad i min egna värld. Jag hade inte svarat mamma på hela dagen. Inte pratat med någon förutom en gammal medpatient. Sagt till personalen att dom inte fick släppa in mamma om hon skulle komma förbi.
Timmarna gick och jag kände mig mer säker än någonsin. Men då hände något. Något som jag idag är tacksam över. Min mamma hade ringt till avdelningen och uttryckt sin oro. Så under kvällen kom en sjuksköterska och tittade på mig lite argt, pekade och sa med allvarlig ton "Du och jag ska prata!" 
Vi gick in i lugna rummet och satte oss ner. Hon hinner bara säga "Din mamma har ringt!" Så bryter jag ihop. Jag gråter och gråter, försöker få fram ord som bara försvinner. Tårarna rinner längs mina kinder och tillslut får jag fram hur jag känner. Hur jag mår. Och sist berättar jag om min plan och säger att dom inte borde släppa ut mig. Där och då ändrades min övervakningsgrad till 3C med personal. Jag får alltså inte gå ut utan personal.

Idag hade jag läkarsamtal. Vi har en ny läkare, igen. Dock var hon jävligt bra. Jag fick berätta hur jag mår och hur jag känner och hon fick säga sitt. Vi pratade om mina självmordstankar och mitt tvångsbeteende. Med tanke på hur länge jag varit deprimerad så föreslogs ECT - elbehandling. Jag sa att jag inte ville ha ECT och frågade om en annan utväg. Till en början tänkte läkaren sätta in ett antidepressivt läkemedel med ändrade sig och beslutade åt mig att ECT var prio 1. Läkaren ansåg att jag inte var kapabel till att fatta egna beslut i dagsläget pga min depression och mitt mående. Jag frågade även om jag fick gå ut med anhörig vilket jag inte fick då läkaren tyckte det skulle skötas av professionella, vilket jag förstår.
Fick även sömntablett till natten för att kunna somna då jag har svårt med att komma till ro och sova.
Att få ECT känns jätte läskigt och är som sagt ingenting jag vill. Men jag ser ingen annan utväg längre. De som skrämmer mig är sövningen trots att jag blivit sövd tre gånger tidigare. Och nu är sövningen betydligt kortare tid än de tre tidigare gångerna. Det handlar om minuter.
ECT-behandling innebär att man med korta och snabba elektriska impulser skapar ett krampanfall så kallat epileptiskt anfall. Anfallet leder till en påverkan av viktiga signalsubstanser i hjärnan. Det är samma substanser som påverkas av antidepressiva läkemedel.
Vill ni läsa mer så googla er fram.

Chas
2018-08-19 @ 14:48:19
URL: http://manicdepressivlife.blogspot.com

Jag hoppas verkligen du kommer må bättre snart, och att ECT hjälper dig!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mittbipolaraliv.blogg.se

En blogg om hur det är att leva med bipolär sjukdom, samt ADD.

RSS 2.0