Ssk-samtal

Idag var sjuksköterskan in. Vi pratade lite om min vårdplan samt om medicinering. Jag tog upp med henne att jag tyckte det var konstigt att dom satte ut mitt olanzapin då jag sover mycket sämre utan den. Jag hör röster konstant som säger åt mig hur värdelös jag är samt att jag är där jag hör hemma. Resten är bortblåsta samtal som hörs som ett sus i vinden. Det är jobbigt. Så fruktansvärt jobbigt. Och som jag skrivit i tidigare inlägg så har jag svårt att duscha pga det här också. Det är som värst i duschen. När jag är naken. Blottad. Där jag inte har någon som helst kontroll. Då är dom på mig som en igel. Suger efter min uppmärksamhet och greppar tag i mina svagaste punkter. Även de berättade jag idag. Jag kände att jag kunde öppna mig för henne.

Ikväll ska jag få mitt olanzapin ändå. För att se om jag sover bättre.
Litiumvärdena låg bra på 0,7. För er som inte vet ska de ligga mellan 0,5-0,8. Så Det var ju bra och skönt. 
Sedan dom höjde litiumen har jag haft huvudvärk som jag snart hoppas ge med sig. Det är aldrig kul att gå med huvudvärk.

För övrigt så känns det som att det går framåt med ett bakslag vad gällde duschen idag. Har känt mig nere och orkeslös efter den och bara hållt mig på rummet. 
Snart är det kvällsfika. Det ska bli gott, och efter de blir det lite tv innan sängen kallar. 
Fyfan.. Jag vill verkligen inte sova med dessa hemska röster. Ligga och vrida och vända på sig i timmar för att sedan vakna upp av att någon skriker inuti mig. Skit.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mittautismliv.blogg.se

Mitt liv är baserat på verkliga händelser. Följ min resa inom slutenvården.

RSS 2.0