Läkarbesök

Idag var det dags att träffa min ordinarie läkare. Det gick bra. Det kändes så himla skönt att få säga "Jag mår bra, faktiskt riktigt bra". Kanske lite för bra tyckte läkaren. Med mina symtom och berättelser så lutar det åt att jag är på väg upp i ett hypomant tillstånd, vilket såklart inte är allt för bra. Därför är det viktigt att jag tar mina mediciner när jag ska. Jag ska även meddela min arbetsterapeut nästa vecka hur jag mår så att hon kan framföra det i min journal så att läkaren kan se om det blivit någon skillnad. 

Hur känner jag mig då? Jo, jag känner mig uppe i varv, min hjärna arbetar konstant och den där lilla filuren jag brottas med i huvudet frågar gång på gång "vad ska vi göra nu, vad ska vi göra nu, vad ska vi göra nu.." Ja, som ni säkert förstår blir jag lätt rastlös och måste hålla igång hela tiden. Jag har även märkt att jag sover mindre än jag brukar och än jag borde. 

Pga. att jag blir dålig i magen av lithioniten så beslutade läkaren att sätta ut en tablett på morgonen och se om det blir någon skillnad. Blir det inte de så sätts en till ut, fungerar det så kommer den att kombineras med någon annan, funkar det inte så byts medicinen ut helt mot Valproat eller Ergenyl. Vad jag förstod det som är det samma läkemedel med olika namn. Men jag hoppas såklart att jag kan stå kvar på lithionit då jag tycker att den hjälper mig tillsammans med aripiprazole. Aripiprazolen har hjälp mig oerhört mycket och jag har, sedan jag började med den haft ytterst få stressrelaterade psykoser. Vilket känns så jävla skönt. 

Förövrigt.. han jag dejtade. Vi har bestämt att vi ska vara vänner istället. Jag försökte prata med honom om det här igår och berätta hur jag känner. Jag vet att jag var en stor dramaqueen.. det var mycket hit och dit vad gäller mig. Tyvärr är det så ibland. Det tråkiga är att jag fortfarande tycker om honom. En jobbig process, men något jag måste passera. Men det blir bra tillslut.

Hej så länge 

Världens mest tråkiga inlägg

Klockan är snart halv 1 och jag kan verkligen inte sova trots att jag tagit min melatonin. Melatonin är sömnhormoner som man tillför kroppen. Man hjälper alltså kroppens signaler på vägen. Dock så funkar det inte sedan ett par dagar tillbaka. 

Jag mår jätte bra men känner att tankeverksamheten går för fort. Jag vet heller inte hur jag ska lyckas stoppa den drivkraften. De finns liksom ingen handbroms att dra i. Och som svar på frågan vad jag tänker på så är det bara oväsentliga tankar. 
Jag tänker även på en person. På ett sätt som inte är bra för mig. De skadar mer än gör nytta. 

Förövrigt har veckan startat bra. Valborg spenderades tillsammans med två vänner. Vi käkade pizza och bara var. 
Idag var min syster förbi med en av hennes vänner plus barn. Vi käkade mat, snackade skit och tittade på när barnen lekte. Efter de tog jag mig en sväng till affären och fick på så sätt komma ut i det härliga vädret. Det har varit strålande sol hela dagen. Riktigt skönt. På kvällen tvättade jag och fick även besök.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg för det är såå tråkiga saker jag skriver om, men jag behövde nog mestadels bara skriva av mig lite. Jag känner mig rätt ensam nu när barnen inte är här.

mittbipolaraliv.blogg.se

En blogg om hur det är att leva med bipolär sjukdom, samt ADD.

RSS 2.0