Psykakuten och självmedicinering

Ni som följer min blogg vet att jag ibland skriver hemska men ändå ärlig inlägg om hur jag mår och hur min vardag fungerar. Men i detta inlägg kommer jag öppna mig ännu lite mer.
I ungefär två till tre veckor har jag hittat något som dämpar min ångest och den hittade mig. Alkoholen. I nästan två veckors tid, tills för en vecka sedan har jag självmedicinerat med alkohol och druckit ungefär en flaska vin om dagen. Även om den dämpat min ångest så har den även slagit tillbaka lika hårt och jag har sårat människor runtomkring mig.
Förra helgen åkte jag in till psykakuten. Jag hade fått en panikångestattack som jag inte kunde hantera så mamma körde in mig. Jag kände bara FAN, nu blir jag inlagd igen.. Säkert på missbruksavdelningen.
Under tiden vi väntade så kändes det så småningom bättre, men ändå inte bra. 
Då jag berättade att jag druckit mycket senaste tiden så fick jag lämna alkotest och även drogscreening. Alkotestet var 0 och drogscreeningen visade postivt pga mina ångestdämpande som innehåller bensodiazepiner.
 
Jag fick prata med en läkare och vi kom fram till att inläggning inte var aktuellt. Istället skrev han ut ett läkemedel som heter Olanzapin. Ett antipsykotisk läkemedel som ska förstärka effekten utav ett läkemedel jag redan äter - Abilify. Olanzapin används vid psykossjukdomar och även för att förebygga manier. Olanzapin fungerar på de sättet att: Signalsubstanser är ämnen som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan. Olanzapin dämpar de impulsöverföringar som sker med bland andra signalsubstanserna dopamin och serotonin. Då dämpas psykotiska symtom och besvär vid schizofreni och andra psykoser, som till exempel hallucinationer och förändrad verklighetsuppfattning. Olanzapin kan också förebygga återfall i psykos.
 
Först var jag skeptisk till ännu en till medicin, men ville ge det en chans. Och även om det går uppochner så säger jag bara TACK. TACK till läkaren som skrev ut detta till mig. Min vardag känns redan lättare och jag har känt mig så mycket gladare med mer energi och ett bättre tålamod.
Nu är det bara den tunga biten kvar, hålla sig ifrån alkoholen. 
 
TACK ni som finns där för mig. TACK för att ni stöttar och inte dömer mig. Ni vet vilka ni är och ni betyder ALLT!
Ett extra stort TACK till min mamma och pappa som försöker leda mina vågor i land tillsammans med mig, och som försöker guida mig i rätt riktning här i livet <3 

Dear heart..

Där går du. I en bubbla. Du är inte kär, för det är du inte. Kär.. Låt oss kalla det för att "ha en crush" istället. En cruch. Crush. Det låter bättre.
Kärlek kan vara en utav de finaste sakerna som finns om man redan har det i händerna. Innan dess är det bara jävligt och jobbigt. Man kan inte koncentrera sig på någonting, för vad man än gör så dyker han upp i huvudet. Från ingenstans går man från ett avslappnat läge till att tänka på allt man säger. Så där sitter du, en tråkig jävel.
SÄG NÅGOT DÅ? Nej, det går bara inte. Alla känslor har tagit över ditt huvud och din personlighet så att du inte kan tänka normalt längre. Fjärilarna i magen är inga fjärilar längre. Dom är monster. Monster som gör att du vill spy ut ditt hjärta och din ångest varje gång du ser honom. 
 
Det är inte som på film. Tjej möter kille. Tjej blir kär. Kille blir kär. Och sedan jublar hela jävla världen. 
 
I riktiga världen dricker man sig full eller gråter sig till sömns för att han inte visat något intresse sedan ni sågs sist. Allting krockar helt plötsligt och rätt vad det är så sitter man där. Lyssnar på en depp-lista på spotify med en Ben n´ Jerrys i handen.
Varför ska det vara så svårt att säga vad man tycker? Istället står man bara och ser på. Med ett leende och fokuserar på hur fin han är, sättet han ler på och hans muskler som syns igenom tröjan.
Du drömmer dig bort. Kan han inte bara förstå att du vill ha honom? Sedan kan det börja regna, man pussas och hela världen jublar.
 
Enkelt va?
 
 

mittbipolaraliv.blogg.se

En blogg om hur det är att leva med bipolär sjukdom, samt ADD.

RSS 2.0