Anpassat liv

Mitt liv har känts så anpassa under många år för att jag alltid måste förhålla mig till min sjukdom som jag inte visste att jag hade förrän förra året. Det handlar inte enbart om medicin och terapi, det handlar om allt från vardagliga rutiner till arbete och val av aktiviteter. Att vara bipolär innebär alltså att jag ständigt löper risk att förlora mitt normala känsloliv och därmed min personlighet, vilket skrämmer mig. 

Det är smärtsamt att acceptera att man tappat kontrollen. Det är smärtsamt att inte vara den jag brukade vara utan någon ny, främmande människa. En främmande människa både för mig själv och för andra. Jag vet varför mitt liv måste anpassas. För att minimera risken för återinsjuknande. 
Det är där allt har brakat samman och det är därför jag är där jag är idag. Men jag tänker fasen inte ge upp så lätt.

Under dessa månader jag varit sjuk på papper så har väldigt mycket varit uppochner. Det har varit mycket mer att läsa på och lära sig om. Jag anser att det är viktigt att vara påläst därför att det är en kunskap. En kunskap om mig själv, men även för andra som frågar och är intresserade. 

De månader jag ätit antidepressiva är en stor dimma som vägrar att lätta. Jag har känt mig mer nere än någonsin. Gråtmildhet, lättstött, lättirriterad, sömnlöshet som löser av ökat sömnbehov, orkeslöshet, ångest, självdestruktivitet i försök att lätta ångesten samt suicidtankar. Ska det behöva vara så? Svaret är nej. 
Jag hoppas och ber för allt i världen att det här släpper så fort medicinen är ut kroppen. 

R
2017-04-01 @ 20:57:55

Hej! Hoppas den där dimman släpper snart !! Vilket antidepressiv medicin är det du satt ut? Om du vill svara på det såklart !

Svar: Escitalopram
Sara Eén




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mittbipolaraliv.blogg.se

En blogg om hur det är att leva med bipolär sjukdom, samt ADD.

RSS 2.0